VET@work teamet har upptäckt att ett av de största hindren för att inleda ett samarbete är bristen på ett gemensamt språk. Utbildningssektorn har skapat ett språk för utbildningsanordnare utan att ta hänsyn till att språket är främmande för arbetsgivarna. Bristen på ett gemensamt språk leder till missförstånd och frustration. För att börja arbeta tillsammans är det viktigt att se till att det finns en gemensam förståelse för de ord som används.

En annan utmaning är att studeranden förväntas utföra uppgifter som arbetsgivarna inte anser vara relevanta. Arbetsgivare påpekar ofta att studeranden lär sig fel saker då de inte får uppgifter som fokuserar på att utveckla de färdigheter som arbetsgivarna söker när de anställer personal. En anledning till att uppgifterna inte motsvarar arbetsgivarnas förväntningar är att majoriteten av studerandens uppgifter utförs i skolor snarare än i företag där studenterna kan använda modern utrustning/nyaste metoderna. Denna utmaning kan övervinnas genom att skräddarsy läroplanen så att den uppfyller behoven på arbetsmarknaden i det lokala området och genom att samarbeta med lokala företag för att lära studeranden använda den senaste utrustningen. Detta skulle gynna alla, eftersom studeranden skulle lära sig att använda den utrustning de troligen kommer att använda när de kommer ut i arbetslivet, lärarna skulle hålla sig uppdaterade om den senaste utvecklingen inom teknik/metoder och arbetsgivarna skulle kunna anställa personal som är bekant med de verktyg/metoder som används. Genom att överföra en del av undervisningen och inlärningen till företagen kan lärare och arbetsgivare/anställda bygga upp ett förtroendefullt förhållande och samtidigt få en djupare förståelse för varandras verklighet.

VET@work teamet vill lyfta fram det faktum att utvecklingen på arbetsplatsen går snabbare än inom yrkesutbildningen. En anledning till detta är att det tar tid att utveckla en ny läroplan och när den nya läroplanen är klar att tas i bruk anser många arbetsgivare att den är föråldrad. Vi är oroade över att det ibland är svårt för yrkesutbildningsanordnare att involvera arbetsmarknaden i utarbetandet av kursplaner. Ett skäl till detta är att yrkesutbildningsanordnare inte vet hur de ska marknadsföra idén om samarbete till arbetsgivarna. Arbetsgivarna anser också att man inte lyssnar på deras åsikter när de deltar i utvecklingen av läroplanen. Många små och medelstora företag anser att de inte bör delta i utarbetandet av kursplaner eftersom de är utformade för att tillgodose behoven hos stora företag snarare än små företag. För att uppmuntra stora och små företag att engagera sig föreslår vi att yrkesutbildningsanordnare ägnar tid och resurser för att besöka företag och där förklara fördelarna med att delta i utvecklingen av läroplaner. För att stimulera arbetsgivarnas intresse för utveckling och genomförande av läroplaner måste yrkesutbildningsanordnare och lärare vara synliga i lokala företag för att uppmuntra dem att komma med idéer om hur lokala behov kan tas med i läroplanerna. Språket i läroplanerna bör göras användarvänligt och begripligt för alla.

En annan utmaning är att läroplanerna inte tar hänsyn till tidpunkten när arbetsgivarna helst erbjuder studeranden praktikplatser. Läroplanerna är ofta mycket rigida och tar inte hänsyn till att vissa sektorer har lugna och hektiska perioder. Vi rekommenderar att läroplaner och tidtabeller utvecklas i samråd med företagen för att överväga när det skulle vara en bra tidpunkt för studeranden att genomföra sina praktikperioder. För närvarande anser arbetsgivare som deltar i VET@work att yrkesutbildningsanordnarna bestämmer när studeranden ska genomföra sina praktikperioder utifrån sina egna behov. De tar inte hänsyn till om arbetsgivarna kan erbjuda studeranden en kvalitativ inlärningserfarenhet vid den tidpunkten. Denna utmaning kan lätt övervinnas genom att hålla regelbundna möten för att diskutera tidpunkten för lärande på arbetsplatsen och vad företagen kan erbjuda vid vilken tidpunkt på året.

En av de största utmaningarna är att förstå att yrkes utbildare och arbetslivet inte talar samma språk. Vi måste vara medvetna om att man inom olika yrken, och ibland även inom ett yrke, använder olika terminologi. Språket i små och stora företag skiljer sig åt, och sättet att kommunicera beror ofta på yrket och företagets storlek. Detta är ofta förvirrande, inte bara för lärare och arbetsgivare/arbetsplatshandledare utan även för studeranden och bristen på ett gemensamt språk leder ofta till missförstånd och frustration.

En annan sak som ofta skapar frustration bland arbetsgivare är det språk och formulären som används för de uppgifter som studeranden utför under sina praktikperioder. Formulären som arbetsgivarna måste fylla i är mycket akademiska och byråkratiska. Arbetsgivare/arbetsplatshandledare har svårt att förstå uppgifterna och formulären eftersom de inte vet hur tolka de ord som används. För att undvika detta rekommenderar vi att lärarna får tid att diskutera uppgifterna/formulären med arbetsplatshandledare och studeranden och därmed försäkra sig om att alla förstår innehållet på samma sätt och vet vad de ska göra. Ett annat sätt att övervinna denna utmaning är att involvera arbetsgivarna i utformningen och utvecklingen av uppgifterna/formulären.

Vi vill betona att språk är mycket mer än bara ord. Vi har också inkluderat klädkoder i språket. Klädkoden och de signaler som klädseln sänder ut varierar från företag till företag och från land till land. Därför anser vi att det är viktigt att man inte bara fokusera på att hitta ett gemensamt språk, utan också på att förstå befintliga klädkoder och lära studeranden om klädkoder i olika typer av företag/jobb. Problem med fel klädsel kan undvikas genom att man kommer överens om både beteende- och klädkoder i förväg.

Ett sätt att hitta ett gemensamt språk är att tillbringa tid och arbeta tillsammans och på så sätt lära känna det språk som används i skolor och företag. Kom överens om hurudant språk ni vill använda i era uppgifter och lyssna på varandras argument och synpunkter. Respektera och lär er av olika åsikter!

Tekniken är en extern utmaning som yrkes utbildare och arbetsgivare måste ta itu med om de ska börja samarbeta. Det är mycket troligt att skolan och företagen använder olika utrustning och att den utrustning som företagen använder är modernare och mer uppdaterad. Lärare kan behöva uppdatera sina kunskaper om de senaste tekniktrenderna, och ett sätt att göra detta kan vara att involvera arbetsgivare och deras anställda i att uppdatera lärarnas kunskaper om/förståelse för teknik. Vi föreslår att du bjuder in arbetsgivare eller anställda till skolan och kommer överens med dem om hur fortbildningen bäst ska genomföras. Det kan vara bra att anordna gemensamma evenemang där teknikleverantörer bjuds in till skolan eller företaget så att lärare och arbetsgivare/anställda tillsammans får ta del av de senaste trenderna/utrustningen inom sitt område.

En av de största utmaningarna när det gäller teknik är pengar. Yrkesutbildningsanordnare har kanske inte resurser för att ständigt uppgradera sin utrustning och hålla sig uppdaterad med de senaste trenderna. Som nämnts ovan är läroplanerna inte heller alltid uppdaterade när det gäller de senaste trenderna/utrustningen. Förändringstakten är för snabb, ofta för dyr och kräver mer utrymme än vad yrkesskolan har till sitt förfogande.

Vår rekommendation för att lösa detta problem är att organisera regelbundna möten med arbetsgivare för att komma överens om vilken utrustning du bör känna till och kunna använda. Vid dessa möten bör man också komma överens om var och när detta lärande ska äga rum. Bör det vara värdföretagets ansvar att lära studeranden hur man använder utrustningen/maskinerna medan de är på praktik eller bör företagen låta lärarna följa med studeranden för att öva använda utrustningen innan praktikperioden inleds? Dessa är frågor som man bör komma överens om när läroplanerna utarbetas. Ett annat sätt att ta itu med utmaningen är att försöka skapa partnerskap/kontrakt med företag som har den senaste utrustningen och uppmuntra dem att donera utrustning till skolan så att studeranden/lärarna kan använda utrustningen och hålla sig a jour med de senaste trenderna.

Vi fann att det är svårt att hitta företag som är villiga att ta studeranden till sina arbetsplatser för inlärning i arbete och att det finns företag som inte är villiga att dela med sig av sin kompetens och kunskap till lärare och studeranden. Det finns flera skäl till detta och vi kommer inte att gå in på dem i detalj. Orsakerna kan vara rädsla för konkurrens eller att arbetsgivaren inte har behov av att rekrytera mer personal inom en överskådlig framtid. För att få företag, som är ovilliga att ta emot studeranden, att samarbeta måste yrkesutbildningsanordnaren och lärare lyfta fram de fördelar arbetsgivare får av att släppa in studeranden i sina företag. Det är viktigt att lyfta fram det faktum att det finns svaga studeranden och de som är på fel område, men alla bör ändå få en chans att försöka.

En annan orsak till att arbetsgivare kan vara ovilliga att ta emot studeranden är tidpunkten för när de ska göra det. Det är viktigt att ta hänsyn till arbetsgivarnas önskemål när man planerar tidpunkten för praktikperioderna. Att lyssna på arbetsgivarnas behov och vara flexibel kan öppna dörren för vissa arbetsgivare som tidigare varit tveksamma.

VET@work teamet vill betona att det är lika viktigt att hitta rätt arbetsplatshandledare på arbetsplatsen åt studerande som att hitta rätt studerande för företaget. Om en arbetsgivare tvingar sina anställda att handleda en studerande kommer praktiken inte att ge något gott intryck på någon. Arbetsplatshandledarna måste ha stöd från ledningen och yrkesutbildningsanordnaren. Handledarna måste känna att de har någon att vända sig till när de behöver hjälp och/eller råd. VET@work teamet anser också att det är viktigt att välja rätt lärare till handledare. Om en lärare känner sig obekväm i sin roll som handledare eller om hen tvingas in i den rollen kommer detta att påverka hur hen hon samarbetar/kommunicerar med arbetsgivaren/arbetsplatshandledaren. I värsta fall kan detta leda till att arbetsgivare vägrar att ta emot studenter i framtiden. Vi rekommenderar därför att särskild uppmärksamhet ägnas åt urvalsprocessen av arbetsplatshandledare och handledande lärare. Att hitta rätt personer som handleder kan utgöra början på en förtroendefull arbetsrelation som möjliggör framtida samarbete!

Sist men inte minst har byråkratin visat sig vara en stor utmaning när det gäller samarbete. Arbetsgivarna är rädda för det extra pappersarbete som samarbetet med yrkesutbildningsanordnare kan medföra. Det kan råda osäkerhet om försäkringar och att man inte vet vem som är ansvarig för vad. Vissa företag kan vara tveksamma till att samarbeta med yrkes utbildare på grund av oro för elevernas ålder och mognad. Att ta emot en minderårig studerande kan leda till extra pappersarbete som arbetsgivaren inte är beredd att ta hand om. Småföretagen anser att de inte har resurser för att hantera all den byråkrati som är förknippad med samarbetet mellan yrkesutbildning och arbete och är rädda för den mängd arbete som alla rapporter, mallar och avtal kräver. De tycker också att alla restriktioner, regler och bestämmelser är motbjudande och väljer att inte samarbeta med yrkesutbildningen.

Detta är inte en lätt utmaning att övervinna, eftersom byråkrati inte kan undvikas. Utbildningsanordnarna bör försöka göra pappersarbetet så enkelt som möjligt och om möjligt så användarvänligt och tidsbesparande som möjligt. Införandet av digitala/webbaserade mallar, mandat och processer samt digitala signaturer kan vara ett steg i rätt riktning.

Det är också viktigt att avsätta tid för lärare för byråkratiska uppgifter. Lärarna bör få resurser för att gå igenom processer, pappersarbete etc. med arbetsgivaren och arbetsplatshandledaren och för att se till att handledaren/arbetsgivaren känner sig säker i sin roll. Helst bör yrkes utbildare, lärare, arbetsgivare och arbetsplatshandledare gemensamt analysera processer och mallar och gemensamt ta bort dem de anser vara onödiga. Var inte rädd för att införa nya och mer användarvänliga rapporterings- och utvärderingsmetoder. Försök hitta lösningar som minskar byråkratin.