Som nämns i kapitlet om yttre utmaningar är skolåret inte anpassat till arbetsmarknadens behov och till årskalendern. Inom vissa sektorer har lärare och studerande sommarlov vid den tidpunkt då företagen har mest att erbjuda studerande när det gäller att lära sig och utveckla de färdigheter som uppskattas i arbetslivet. I vissa länder gör skolornas strikta tidtabeller det svårt att samordna tidsscheman, till exempel kan studeranden förbjudas skiftesarbete. Detta kan också skapa problem med nåbarhet, eftersom läraren kanske inte är i tjänst när arbetsgivarna behöver kontakta hen och vice versa.  Saknandet av flexibilitet påverkar motivation att sätta sig ner och diskutera samarbete. För att komma över denna utmaning måste yrkesutbildningsanordnare och arbetsgivare vara flexibla och villiga att kompromissa.

Vissa branscher har inget behov av att utöka sin personal och är inte intresserade av ökad konkurrens. Detta kan leda till att arbetsgivare är ovilliga att öppna sina företag för studeranden. Arbetsgivaren har inget behov av och ser inget värde i att lägga ner sin egen och sina anställdas tid på att undervisa studeranden eftersom hen inte vinner något på det. I dessa fall är det viktigt att öppna kommunikationskanalerna och att yrkesutbildarna lyssnar på arbetsgivarens skäl till varför hen tvekar att öppna sitt företag för yrkesutbildning och samarbete. Yrkesutbildningsanordnare måste lyfta fram de långsiktiga fördelarna företaget får av samarbete med yrkesutbildningen. Yrkesutbildningsanordnare måste reagera på arbetsgivarnas behov och vara flexibla när det gäller utformandet av kursplaner och arbetsuppgifter. Vår rekommendation är att yrkesutbildaren/läraren och arbetsgivaren/arbetsplatshandledaren sätter sig ner och kommer överens om de uppgifter/projekt som studerande ska utföra på ett sätt som uppfyller arbetsgivarens behov. För att uppmuntra arbetsgivare att öppna sina företag för yrkesutbildningen och studeranden anser vi att det är nödvändigt att involvera arbetsgivarna i utvecklingen av läroplaner och uppgifter. Arbetsgivarna måste få inflytande över tidsplaner, vad de har att erbjuda studeranden/utbildningsanordnarna och hur uppdragen bör hanteras.

Vårt sätt att tänka är enligt vår mening den största av de interna utmaningarna. Rädsla för förändringar och en känsla av osäkerhet hindrar många arbetsgivare och yrkesutbildningsanordnare från att samarbeta. Rädslan för förändring leder till att företagen inte är villiga att öppna sina dörrar för nya arbetssätt. Ibland finns det en känsla av att förändringarna sker för snabbt och att yrkes utbildare och arbetsgivare inte kan hålla jämna steg med förändringarna och att det därför är lättare att fortsätta som tidigare. Vissa arbetsgivare anser att förändringarna inom yrkesutbildningen går för långsamt och att de fokuserar på fel saker. Vi är medvetna om att det är svårt att förändra nuvarande tankesätt och att det ibland kan kännas omöjligt, men vi är övertygade om att det är möjligt. Det kommer att ta tid och tålamod och vi bör lära oss att tänka på lösningar istället för hinder. För att en förändring av tankesättet ska lyckas måste förändringen komma från den högsta ledningen. Ledarskapet ska bli ambassadörer som leder förändringen från det nuvarande hindrande tänkesättet till ett samarbetstänkande. Kommunikation är utgångspunkten för det nya tänkesättet. Att uttrycka sin egen rädsla och oro, men också att lyssna på och acceptera andras perspektiv och rädsla är början på en förändring av tankesättet.

Arbetsgivarna måste se över sin roll som arbetsgivare när det gäller samarbetet mellan yrkesutbildning och arbetsliv. De måste acceptera att deras roll är att ge studeranden möjligheter att lära sig och hjälpa dem att utvecklas till kompetenta arbetstagare. Arbetsgivare/arbetsplatshandledare måste låta lärarna utmana nuvarande praxis och både arbetsgivare och yrkes utbildare måste vara beredda att lämna sina bekvämlighetszoner. De måste acceptera generationsklyftan som påverkar vårt sätt att kommunicera, lära, arbeta och tänka. Vi måste tillåta olika sätt att tänka och använda tankesätten för att utveckla och skapa samarbete mellan yrkesutbildning och arbetsliv.

Ett annat stort internt hinder är tidshantering. I många fall nämner yrkesutbildningsanordnare i sina strategier att deras uppdrag är att samarbeta med företag, men när det faktiska samarbetet äger rum avsätts inte tid för att möjliggöra ett genuint samarbete. Det är meningslöst att tilldela lärarna resurser för samarbete med företag om detta samarbete inte planeras in i lärarnas arbetsveckor. Detta tvingar lärarna att prioritera, och när lärarna tvingas prioritera vad de ska arbeta med tenderar de att sätta undervisningen före samarbetet med arbetsplatsen. I stället för att ge resurser till lärarna på papper bör förmän först titta på lärarnas arbetsbelastning och se till att lärarna har tid att fokusera på samarbetet mellan yrkesutbildning och arbetsplats, och schemalägga detta samarbete så som alla andra ämnen som lärare undervisar i klassrummet. Allt samarbete mellan yrkesutbildning och arbetsplats bör planeras från början i samarbete med utbildningsanordnaren och arbetsgivaren/arbetsgivarna. Därefter bör yrkesutbildningsanordnare välja ut lärare som är engagerade och villiga att samarbeta med arbetsgivare/arbetsplatshandledare. Arbetsgivarna bör i sin tur välja personer som är intresserade av och engagerade i att arbeta med lärare och dela med sig av sina kunskaper till lärare och studeranden. Att se vem som har utrymme i sina tidsscheman och utse lärare/arbetsplatshandledare på basen av detta är inte rätt sätt att inleda ett samarbete eftersom det förstör motivationen! Ingenting förstör arbetsmotivation så snabbt som att arbeta med en omotiverad person som tvingas göra något mot sin vilja.

En intern utmaning är att yrkesutbildningsanordnarna inte fortbildar sina lärare i modern arbetsgivarpraxis och att lärarna saknar förståelse för verkligheten i arbetslivet. I vissa fall saknar lärarna motivation och intresse för att fortbilda sig och att utveckla sina yrkeskunskaper och kompetenser. Lärarna är vana vid att göra saker och ting så som de alltid har gjort och känner sig omotiverade att förändra sin undervisning och lära sig om de senaste trenderna/metoderna. Arbetsgivarna saknar å andra sidan motivation att samarbeta med yrkesutbildningsanordnare eftersom de anser att de inte har något att vinna på att samarbeta med yrkesutbildningsanordnare som inte är villiga att fortbilda sina lärare. Som nämnts ovan saknas det tid för att sätta sig ner och utbyta information och för att komma överens om hur man tillsammans kan utveckla lärarnas kompetenser i att möta arbetsgivarnas behov. VET@work teamet anser att vi för närvarande saknar en gemensam kanal och en tydlig vision av vilken typ av yrkesmässig utveckling/fortbildning som behövs.

För att främja den nödvändiga utvecklingen av yrkeskompetens rekommenderar vi att yrkesutbildningsanordnare uppmuntrar lärare att tillbringa tid på företag inom sitt område för att uppdatera, komplettera och vidare utveckla sin kompetens. Vi är medvetna om att ett hinder för detta är de pengar och resurser som finns tillgängliga. Vi kan dock rekommendera personalutbyten! När lärare arbetar för ett företag kan en anställd på det företaget bjudas in för att undervisa på skolan. Vi vill också påminna arbetsgivarna om att om de vill ha kompetent och kvalificerad arbetskraft i framtiden måste de vara villiga att bidra till att lära ut dessa färdigheter.

Lärare inom yrkesutbildningen får ofta höra av arbetsgivare/arbetsplatshandledare att de (handledarna) inte är lärare och känner sig inte bekväma i sin nya roll som förmedlare av kunnande. För att ta itu med detta hinder rekommenderar vi att yrkesutbildningsanordnare erbjuder kurser för arbetsplatshandledare som fokuserar på handledning och hur stöda inlärning, personligen eller online. Det finns många nationella handledarutbildningar som du kan få tillgång till, men vi vill också bjuda in dig att delta i WorkMentor webbkursen som du kan få tillgång till här: En nätbaserad kurs för handledning av studerande på arbetsplatser.

Sist men inte minst är utmaningen att hitta en tidtabell som passar både yrkesutbildaren och arbetslivet. Detta kan vara en utmaning som försvårar samarbetet mellan yrkesutbildning och arbetsliv. Lärarnas och arbetsgivarnas/arbetsplatshandledarnas arbetstider matchar inte på grund av att semestrar och arbetsdagar inte är lika långa. Lärarnas och arbetsplatshandledarnas scheman är ofta mycket upptagna och rymmer inte samarbete mellan yrkesutbildning och arbetsliv. För att övervinna den här utmaningen rekommenderar vi att yrkesutbildningsanordnare och arbetsgivare sätter sig ner och ser över sina nuvarande scheman och försöker synkronisera dem så att båda parter känner att samarbete ligger i deras intresse. När schemat är synkroniserat är det viktigt att se till att den arbetstid som krävs för samarbetet återspeglas i lärarnas och arbetsplatshandledarnas tidsscheman så att de kan engagera sig i samarbetet. Det är viktigt att se till att de personer du utnämner till detta arbete är motiverade och villiga att delta i samarbetet. Var beredd, att vid behov, att ändra personalens scheman så att du kan utse rätt personer för jobbet!

Arbetsplatsens schema stämmer inte överens med studerandens schema och de aktiviteter som företagen erbjuder stämmer inte nödvändigtvis överens med behoven i läroplanen. I vissa fall vill arbetsgivarna bara anställa studeranden när det är lågsäsong. Detta kan leda till att studeranden hamnar i situationer där ingenting händer och de inte har något att lära sig i företaget. I andra fall vill företagen bara ha studeranden när de har mycket att göra och kan utnyttja studeranden som gratis arbetskraft. För att ta itu med den här utmaningen föreslår vi att yrkesutbildningsanordnare, lärare, arbetsgivare och arbetsplatshandledare sätter sig ner och kommer överens om vad arbetsgivaren kan erbjuda och när, och utarbetar ett tidsschema som både uppfyller arbetsgivarens behov och ger studeranden möjligheter att lära sig så mycket som möjligt. När en överenskommelse har nåtts bör ett bindande avtal där skyldigheter och ansvarsområden fastställs upprättas. Se över kontraktet och tidsschemat regelbundet för att se till att de är aktuella och uppfyller båda parters behov och krav.