VANEMÄSSIGA UTMANINGAR & REKOMMENDATIONER FÖR ATT ÖVERVINNA DEM.

Utmaningarna som hör samman med vanor återspeglar hur människor skapar sina egna beteendemönster. Dessa utmaningar kan bara övervinnas om människor som sitter fast i vissa sätt att göra saker och ting är beredda att kritiskt och öppet reflektera över varför de gör som de gör och är beredda att börja ändra de sätt som hindrar samarbetet mellan yrkesutbildning och arbetsliv.  VET@work teamet har valt ut följande fem vanerelaterade utmaningar som hindrar samarbete mellan yrkesutbildning och arbete:

  • Hinder 1: Motivation
  • Hinder 2: Tankesätt
  • Hinder 3: Kommunikationsförmåga
  • Hinder 4: Engagemang
  • Hinder 5: Förväntningar
methodologies habitual obstacles

I våra diskussioner med tillhandahållare av yrkesutbildning, lärare och arbetsgivare som deltar i utbildningen av studeranden uppmärksammades särskilt fem vanliga hinder för samarbete mellan yrkesutbildning och arbetsliv: motivation, mentalitet, kommunikationsförmåga, engagemang och förväntningar. Utmaningarna i samband med vanebaserade sätt att göra saker och ting återspeglar hur människors egna bekanta sätt att göra saker och ting påverkar deras sätt att tänka och handla. Det är viktigt att en person som vill förändra sitt beteende verkligen är villig att kritiskt och öppet reflektera över sitt beteende. Detta är något som inte kan påverkas av externa intressenter och som ligger utanför yrkesutbildningsanordnarnas kontroll. Vi vet att det är mycket lätt att fastna i sina vanor eftersom de ger en känsla av trygghet. Men om du vill ha förändring måste du vara öppen för självrannsakan och villig att öppna ditt sinne för förändring och gå in på okänd mark.

För att inleda ett samarbete mellan yrkesutbildning och arbetslivet måste det finnas ett intresse och en vilja att börja. Samarbete kan aldrig tvingas fram! När samarbete tvingas fram misslyckas det oftast. VET@work teamet har sett många bra samarbetsprojekt misslyckas på grund av att förmän har tvingat sina anställda att delta i samarbetsprojekt som de inte är intresserade av. Tvingat deltagande dödar motivationen till samarbete! Vi rekommenderar att yrkesutbildningsanordnare och arbetsgivare väljer ut och ger resurser till dem som är positivt inställda och passionerade att engagera sig i sådana samarbeten. Även om dessa anställda kanske inte har utrymme i sina scheman för att göra detta, kan du ge dem de resurser de behöver genom att ta bort uppgifter och uppdrag och ge dessa till andra som har utrymme i sina scheman.

Vi har upptäckt att en sak som dödar motivationen är att lärare och arbetsledare inte har tillräckligt med tid att umgås med varandra och bygga upp och/eller upprätthålla en förtroendefull relation. För att lärare och arbetsplatshandledare ska vara motiverade att upprätthålla samarbetet måste de veta och känna att de har tillräckligt med tid för detta. Vår rekommendation är att förmannen ger tillräckligt med resurser och ser till att personalen använder de tilldelade resurserna för att skapa/upprätthålla kontakt. Detta kommer att öka motivation och leda till nya sätt att samarbeta och som gynnar alla berörda parter.

En annan faktor som dödar motivation är negativa tidigare erfarenheter och brist på långsiktig planering. Utbildningsanordnare och lärare måste vara intresserade av arbetsgivarnas och arbetsplatshandledarnas behov och önskemål. Man måste hitta en kanal genom vilken arbetsgivare/arbetsplatshandledare kan nå yrkesutbildningsanordnare/lärare vid behov. Om till exempel en oerfaren arbetsplatshandledare tar emot studeranden och det uppstår situationer där handledaren behöver stöd från en lärare men inte får det, är det mycket troligt att handledaren inte kommer att vilja handleda studeranden i framtiden och att hen kommer att berätta för sin arbetsgivare om de problem hen haft.

Om yrkes utbildare eller lärare inte är intresserade av vad som händer inom sektorn har detta också en negativ inverkan på motivationen. Det visar arbetsgivare och arbetsplatshandledare att yrkesutbildningsanordnare och lärare inte är engagerade/motiverade att samarbeta. Ett sätt att undvika detta är att skicka yrkesutbildningsanordnare och lärare till arbetsplatsen och på så sätt visa arbetsgivarna att yrkesutbildningen är genuint intresserad av utveckling och samarbete. Samtidigt då besöker företag kan de diskutera med arbetsgivaren om fördelarna med samarbete och bygga upp ett förtroende. Det är också möjligt att byta roller och bjuda in arbetsgivare och handledare till skolan för praktik och/eller studiebesök. Besök hos varandra hjälper yrkesutbildningsanordnare, lärare, arbetsgivare och arbetsplatshandledare att förstå varandras verklighet och dagliga verksamhet, ökar självförtroendet för att utveckla nya och innovativa samarbetsformer och fungerar som en motivationsfaktor.

Det är alltid en utmaning att ändra tankesätt! Det är så lätt att göra saker och ting på samma sätt som de alltid har gjorts. Varför ändra något som verkar fungera bra? Att ge sig in i nya områden och öppna sig för nya sätt att göra saker och ting är skrämmande och orsakar ofta känslor av rädsla och osäkerhet. I vissa fall är det lättare att fortsätta som tidigare, även om det du gör är föråldrat och inte uppfyller dagens standarder. Ett sätt att ändra tankesätt och eliminera känslor av rädsla och osäkerhet är att avsätta tid för att bygga upp förtroende och kommunikationskanaler. Ju mer tid ni tillbringar med varandra, ju mer ni lär er om varandras verklighet, desto tryggare känner ni er. Att tillbringa tid tillsammans möjliggör regelbunden, öppen och effektiv kommunikation och ger en känsla av trygghet som kan hjälpa er att ändra gamla vanor och metoder som har hindrat er från att delta i partnerskap för yrkesutbildning och arbete.

I vissa fall kan du känna att den andra parten inte respekterar dig och underskattar din förmåga. Det kan finnas en känsla av att den andra parten inte kan eller vill tänka utanför boxen och att den har fördomar om din förmåga. Dessa tankar/känslor kan lätt leda till ett stängt tankesätt som hindrar dig från att samarbeta. Lösningen på detta är att öppna kommunikationskanaler och svara på dina partners behov och önskemål på ett konstruktivt sätt.

Samarbete kräver god kommunikationsförmåga och kunskap om hur man beter sig i vissa situationer. Ditt sätt att prata och uppträda kan vara avgörande för ett samarbete. Du måste vara beredd att se över din kommunikationsstil och anpassa den till din partner. Förmågan och viljan att kommunicera på rätt nivå med andra och viljan att hitta ett gemensamt språk är avgörande då man inleder ett samarbete. Du måste vara beredd att lyssna aktivt.

Du behöver inte bli någon du inte är, men du måste kunna anpassa ditt beteende. Om du är villig att göra detta kommer du att kunna bygga upp en relation som bygger på respekt, lojalitet och förtroende med dem du vill arbeta med.

När ni börjar arbeta tillsammans ska ni vara medvetna om att ni talar olika språk; arbetsspråk och akademiskt språk. Se till att ni kommer överens om en gemensam terminologi och undvik förkortningar, eftersom de lätt kan leda till osäkerhet och missförstånd och i värsta fall hindra samarbetet mellan yrkesutbildning och arbetsliv.

Ta reda på hur du ska bete dig och vad som anses vara professionellt beteende, eftersom det kan variera beroende på företagets storlek, expertis, bransch osv. Var beredd att anpassa ditt beteende. Du vill väl inte att ett partnerskap ska misslyckas på grund av att du inte var beredd att göra ditt bästa? Lär dig och utveckla din förmåga att läsa av människor och acceptera att det finns skillnader mellan generationer och att dessa generationsskillnader kan påverka beteende och kommunikation. Ha tålamod! Ge tid för effektiv kommunikation och kom ihåg att vara proaktiv och inte reaktiv!

En annan vanebaserade barriär vi valde var engagemang! I vissa fall är personalen inte engagerad i sitt yrke. De gör bara sitt jobb för att de behöver inkomsten. Dessa anställda är inte villiga att göra något extra. Om majoriteten av personalen arbetar för att klara sig ekonomiskt är det mycket troligt att detta kommer att försvåra samarbetet mellan yrkesutbildning och arbetsliv. För att uppmuntra dessa medarbetare och få dem att samarbeta föreslår vi att du sätter dig ner med dem och kommer överens om gemensamma mål och hur de bäst ska uppnås. Kom överens om vilken typ av engagemang och stöd de är villiga att ge samarbetet mellan yrkesutbildning och arbete och skriv ner det. Diskussioner kan till exempel äga rum i de utvecklingssamtal som förmän för med sin personal.

För att säkerställa personalens engagemang måste yrkesutbildningsanordnare och arbetsgivare se till att personalen känner att de har inflytande över vad de gör. Om medarbetarna känner att deras åsikter och synpunkter inte spelar någon roll börjar deras engagemang att minska. Att ge personalen möjligheten att påverka och uttrycka sina åsikter har en engagerande effekt. En gemensam förståelse för vad som ska uppnås och när det ska ske är avgörande när det gäller engagemang.

En annan faktor som hindrar engagemanget är bristen på gemensamma mål. Man måste komma överens om kort- och långsiktiga mål, hur de ska uppnås och vem som ansvarar för vad. Det räcker inte att bara sätta upp mål. De fastställda målen måste regelbundet utvärderas och justeras. Genom att fastställa gemensamma mål, förväntningar och förfaringssätt undviker man att parterna ställer för höga förväntningar och sätter upp mål som inte är möjliga att uppnå.

Vår sista utmaning när det gäller vanor är förväntningarna! Orealistiska förväntningar leder till dåligt eller misslyckat samarbete. När du börjar samarbeta måste du vara ärlig om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Du får inte vara rädd för att möta och hantera problem. Skriv ner alla förväntade hinder och fundera på lösningar. Genom att tillsammans fundera över mål och hinder kan ni ta hänsyn till alla inblandade parters förväntningar och göra era gemensamma förväntningar mer realistiska.

Ett vanligt hinder är för höga förväntningar. För att undvika detta måste du lyssna på vad andra parter har att erbjuda. För att göra detta måste du involvera alla parter (yrkesutbildningsanordnare, lärare, arbetsgivare och deras personal) och få dem att komma överens om vad var och en gör. Undvik falska antaganden om vad som kan göras och gråzoner. Tydliga roller och ansvarsområden och gemensamma kommunikationskanaler från början bidrar till att undanröja missuppfattningar och eventuella gråzoner. För att undvika missförstånd rekommenderar vi att man gör ett gemensamt avtal som fokuserar på förväntningarna. Ju mer realistiska förväntningarna är, desto större är framgångsprocenten. Kom ihåg att ta lärdom av tidigare erfarenheter, vara ärlig, vara villig att kompromissa och lyssna på varandra.

Scroll to Top